NILS HOLGERSSON 2024. Den 8 november infaller Läromedlets dag, instiftad av intresseorganisationen Läromedelsförfattarna. Syftet med dagen är att lyfta läromedlets betydelse och belysa olikvärdigheten i svensk skola, läser jag i ett pressmeddelande.

Funderar över hur jag ska undvika att förvandla inledningen på detta nyhetsbrev till en essä om den svenska skolan och läromedlets roll idag jämfört med när de första läroböckerna skapades. Debatten har på senare år mest handlat om skärmar och pärmar. Samtidigt som teknikutvecklingen springer ifrån skolpolitiker som knappast kommer att förstå vilken roll AI ska spela ifall de inbillar sig att skolan har digitaliserats för mycket - när den i själva verket inte ens är digital.

Men i slutet av pressmeddelandet fastnar jag istället för raden "Selma Lagerlöfs Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige skrevs som läromedel i geografi och har idag översatts till över 60 språk."

Och det får mig att fundera över frågan om vad som skulle kunna åstadkommas ifall man idag skrev läromedel i form av skönlitterära men faktabaserade berättelser, fokuserade på att fånga elevernas intresse. Med all den kunskap vi har idag om berättarteknik.

Läsning och lärande kan och ska vara kul. När vuxna föredrar böcker med starka narrativ - vad får oss att tro att barnen är annorlunda?

Vem eller vilka författare skulle anlitas idag för att skriva 2024 års version av Nils Holgerssons äventyr? Inte bara i geografi utan i stort sett alla andra ämnen? Fundera på den.

En annan sak jag funderat på är översättning av boktitlar och en viss brist på fantasi när den svenska titeln blir platt jämfört med originalet. När Deckarakademin presenterade de nominerade till Årets bästa till svenska översatta kriminalroman sökte jag på en av boktitlarna (Blodsband) och fann att samma titel använts på ytterligare åtta böcker de senaste tio åren ... Och dessutom kommer ytterligare en i januari.

Ha en riktigt skön helg!