FÖRNYELSE. Ordet jag funderar mycket på just nu är förnyelse. Det är något som präglar Boktugg för tillfället. Dels därför att det är en tid på året då flera sponsoravtal ska förnyas, något som självklart är viktigt för finansieringen av hela sajten och våra nyhetsbrev. Jag är tacksam gentemot alla företag i branschen som väljer att fortsätta stötta oss. Några sponsorer uppgraderar, andra nedgraderar. Ibland försvinner någon, ofta på grund av att de själva måste se över sina kostnader.

Varje månad förnyas också ett stort antal betalda prenumerationer (Boktugg Inspiration och Boktugg Analys). Vi får hela tiden nya prenumeranter, men på samma sätt är det alltid några som faller ifrån. Ibland är det ekonomin som styr, ibland har intresset för bokbranschen minskat. Exempelvis när någon går i pension eller lämnar branschen för att jobba med något annat. Ibland har betalkortet bara gått ut och behöver uppdateras.

Dessa två flöden är ryggraden i ekonomin. Lyckligtvis har vi prenumeranter som varit med i många år, liksom sponsorer.

En annan förnyelse gäller sajtens struktur och innehåll. Där förbereder jag nu en större genomgång under de kommande månaderna. En del sker bakom kulisserna: bättre prestanda och stabilitet. Andra blir synliga och ska förhoppningsvis göra sajten mer lättanvänd.

Nog om det. Vad har hänt den senaste veckan egentligen?

Storytels 20-årsjubileum verkar ha rört upp känslorna. Författaren Jonas Gardell var missnöjd med att behöva åka till Bredäng och ansåg att mat och dryck inte levde upp till förväntningarna, samt att författarna inte blev sedda och rent allmänt att ljudboken dödar litteraturen. Andra författare verkade hur nöjda som helst och Caroline Grimwalker röt till och tyckte Gardell borde tagga ner.

Kanske borde han varit glad att han blev bjuden eftersom det var många författare och annat branschfolk som inte fick en inbjudan.

Det var faktiskt en återförsäljare som firade sitt 20-årsjubileum tillsammans med anställda och leverantörer (förlagen och utvalda författare). Storytel hade en stor fest i våras där man hyllade författare och inläsare på Storytel Awards, för att ge lite perspektiv.

Sedan gled debatten över till att kritisera Storytel och dess inverkan på Riddarholmens förlag, framför allt Norstedts som nu tappat den stora litterära (morgon)stjärnan Karl Ove Knausgård. Författaren som kräver att hans ljudböcker ges ut ett år efter pappersboken har i samråd med (eller på uppmaning av) sin agent flyttat till Albert Bonniers förlag. Kanske lockad av möjligheten att sälja fler pappersböcker? Eller mest troligt – ett större förskott.

Jag får ibland frågan: Du som pratar med så många författare, vilket förlag är egentligen bäst [för författare]? Jag brukar då konstatera att det inte finns ett enda större eller mellanstort förlag i Sverige som enbart har nöjda författare. Däremot finns det förlag som hyllas av fler författare än andra.

Vad är författarna missnöjda med då? Allt möjligt. Alla författare hatar förlag som är sena eller slarvar på olika sätt med redovisning och utbetalning av royalty. En bok som inte säljer så bra som förväntat skapar alltid skav. Dessutom uppstår lätt avundsjuka när vissa författare syns i kampanjer hos återförsäljare, medan andra inte gör det. Eller får en tv-soffa. Eller ett seminarium på Bokmässan. Eller blir inbjudna till en jubileumsfest.

Men lika ofta kan det handla om missnöje med enskilda medarbetare på förlaget som författaren tycker borde göra ett bättre jobb eller visa mer engagemang. Förläggare, redaktör, korrekturläsare, formgivare och förstås PR-folk. Ibland är det personkemin som inte stämmer, ibland att förlaget återkopplar för långsamt på mejl och inte svarar i telefon.

Det är extremt svårt att veta ifall kritiken är berättigad eller bara gnäll. Författare som ger ut böcker på flera förlag kan förstås jämföra upplevelsen på ett helt annat sätt än de som bara provat ett förlag. Och den som någon gång gett ut böcker på eget förlag (och inte anlitat en egenutgivartjänst) har en annan insikt i vilket arbete som ligger bakom med alla administrativa smådetaljer. Kanske också mer respekt för förlagets arbetsbörda.

Det som alla författare egentligen är missnöjda med – men som märkligt nog inte förekommer i debatten om ersättningen för digitala ljudböcker och e-böcker – är royaltynivån.

Årets julklapp blev varken boken eller ljudboken, däremot målarböcker och byggsatser. Eller som vissa kallar det – vuxenleksaker. För att sedan genast förtydliga att det inte är såna vuxenleksaker.

Även här anar jag en viss hånfull attityd i media till de som har barnasinnet kvar och vill färglägga bilder eller bygga bokhandlar och rymdskepp i lego eller papper. Vilket är än mer märkligt med tanke på att det är raka motsatsen till den skärmtid som alla känner panik över. Väntar bara på att någon politiker ska föreslå en 18-årsgräns på sociala medier.

Det här nyhetsbrevet skulle ha skickats i fredags eftermiddag, men annat kom emellan. Därmed hinner vi å andra sidan få med nyheten att Ingelin Angerborn är årets vinnare av Astrid Lindgren-priset. Hon är en läsarfavorit bland barn som gillar rysare.

Nästa vecka undrar alla – är det nu Spotify lanserar ljudböcker i Sverige (och kanske hela Norden)?